Categories
Musik

Matilda Källén om Melodifestivalens första deltävling

Att Cornelia Jakobs blev den första artisten att skickas vidare till final i Melodifestivalens första deltävling var inte helt oväntat, men väldigt välkommet. Hennes snyggt uppbyggda popproduktion ”Hold me closer”, som lyckas med konststycket att vara både intim och känsloladdat dramatisk, var tveklöst startfältets bästa bidrag.

Jag vill tro att resultatet hade blivit detsamma även om röstningen i appen inte hade kraschat nästan direkt. Årets stora nyhet skulle ha varit att omröstningen kastats om för att göra programmet mer spännande för tittarna.

I stället hamnade teknikstrulet i fokus (avdelning: saker som inte ska hända i en så här stor direktsändning) och tittarna förpassades till något så analogt som telefonröster. Det påverkade framför allt andra röstningsomgången, efter vilken rösterna skulle ha delats ut åldersgrupp för åldersgrupp.

När rösterna väl räknats stod det klart att kvällens andra finalist blev Robin Bengtsson. Med en solid låt med smittsam refräng var det långt ifrån en skräll. Till semifinal gick de yngre tittarnas favorit Theoz – trots telefonröster – och Danne Stråheds ”Hallobaloo” – kanske på grund av telefonröster. Där försvann hoppet om plojhittens undergång.

Hur årets premiärkväll skulle bli var alltid svårt att förutspå. 2022 har ju inte direkt varit det nystartsår som Melodifestivalen hoppats på. Först ställdes den tänkta Sverigeturnén in. Sedan meddelande produktionen att deltävling ett skulle sändas från Globen (förlåt: Avicii arena), men på grund av uppbokade lokaler och en obeveklig Tomas Ledin dröjde beskedet om övriga tävlingsplatser ända till dagen innan premiär.

Att SVT inte hade någon färdig plan B att trolla fram går förstås att ifrågasätta. Vid det här laget vet vi ju att pandemin är oförutsägbar. Men trots den förvirring som måste ha rått i kulisserna de senaste veckorna, ett svajigt första genrep och ett appfiasko som lök på laxen hade premiärkvällen ändå sina spänstiga stunder. Att publiken har fått återvända, åtminstone delvis, bidrog så klart. Skratten var spridda, men i alla fall på riktigt.

Årets soloprogramledare Oscar Zia drog också ett lass för stämningens skull. Han blev dock märkbart tagen på sängen när appen kraschade. Det var synd, för han har en naturlig charm och en förmåga till självdistans som inte bara är lätt att falla för, utan också borde kunna träffa rätt i sammanhanget.

Efter all ovisshet känns blinkningar till den förlorade turnén och skämt om att Tomas Ledin bokat alla tvättider faktiskt befriande. Den minst sagt skakiga starten till trots framstår valet att ha en ensam programledare i stället för ett helt spretigt sjok redan som rimligt. Ju fler kockar och så vidare. Orimligt: De kommenterande rockfarbrordockorna. Så mycket självdistans behövs inte.

Läs mer:

Matilda Källén: Så bra är bidragen i Melodifestivalens första deltävling

Omar Rudberg: ”Mina internationella fans hajpar Melodifestivalen”

Nu blir det melodifestival – trots kaos i kulisserna

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.