Categories
Film

Danmark vill beskatta strömningsjättar

I förra veckan föreslog den danska socialdemokratiska regeringen ett knippe nya medieregler. Bland annat ska utländska strömningsbolag betala fem procent av sin omsättning i Danmark i så kallade kulturbidrag – pengar som går in i dansk film- och tv-produktion.

För ett par år sedan uppskattades strömningsmarknaden i Danmark till motsvarande 3,5 miljarder svenska kronor, vilket skulle innebära ett årligt kulturbidrag på 175 miljoner kronor.

Bland dem finns jättarna Netflix, HBO Nordic och Disney+, men också svenska strömningstjänster som Viaplay och C More.

Strömningstjänster vinner mark i hela Europa. I dag har 70 procent av alla svenskar tillgång till en prenumerationstjänst för tv, visar Nordicom, centrum för nordisk medieforskning vid Göteborgs universitet. Siffrorna är ungefär desamma i Danmark.

För att garantera att det även fortsättningsvis ska finnas danskproducerat innehåll, vill nu regeringen i Köpenhamn att även internationella bolag bidrar med kronor och ören.

– Om vi verkligen vill ha dansk film i världsklass och serier som förenar oss, så måste vi se till att slå vakt om det och hålla det kvar. Och då måste strömningstjänsterna vara med och betala, säger kulturministern Ane Halsboe-Jørgensen (S) till Danmarks Radio i samband med att förslaget presenterades i förra veckan.

Men bland de danska partierna går åsikterna isär. Högeroppositionen, däribland partierna Venstre och Dansk Folkeparti, är skeptiska till vad man ser som en i praktiken ”strömningsskatt”.

Regeringens stödpartier, å andra sidan, vill att företagen bidrar mer än 5 procent: Radikale Venstre, Socialistisk Folkeparti och Enhedslisten föreslår mellan 7 och 10 procent.

Bakom det danska förslaget ligger en EU-lag: direktivet om audiovisuella tjänster, som klubbades 2018 och som just nu håller på att införas i de 27 EU-ländernas nationella lagböcker.

EU-lagen har kallats Netflixlagen, eftersom den bland annat innehåller bindande kvoter för Netflix och andra strömningsföretag att ha minst 30 procent europeiskt innehåll i sina kataloger.

En annan artikel i direktivet säger att EU-länderna får – men måste inte – införa krav på strömningstjänster att bidra till nationell film- och tv-produktion, under förutsättning att samma krav gäller nationella tv-bolag.

Flera länder planerar just nu den typen av avgifter, säger Petri Kemppinen, fristående konsult i audiovisuella frågor, med uppdrag i de nordiska länderna:

– Minst fyra länder håller på att införa detta: Frankrike, Belgien, Polen, Italien. Också Tyskland. Så jag tror att det här är något som andra länder kommer att behöva göra också. Det är bara en fråga om tid innan de andra följer efter, säger han.

Franska staten kräver att hela 20 procent av de internationella strömningstjänsternas omsättning ska betalas in till en fransk tv- och filmfond. I grannlandet Belgien diskuteras just nu 15 procent. Den belgiska filmindustrin oroar sig för att det massiva pengainflödet till fransk filmproduktion – det uppskattas till omkring tre miljarder kronor om året – kommer att leda till att belgiska regissörer och skådespelare tar jobb i Frankrike i stället för Belgien.

I både Finland och Norge har regeringen börjat utreda frågan. I Sverige har den hittills knappt diskuterats politiskt, men i januari kom Svenska Filminstitutet, SVT och de regionala filmfonderna med en uppmaning till regeringen att tillsätta en statlig utredning.

– Vi säger att vi vill se hur man kan ta till vara möjligheten i direktivet till en ökad finansiering. För att värna svenska kulturpolitiska värden, såsom svenskt innehåll såväl i filmer som i tv-serier, säger SFI:s kommunikationschef Mia Enayatollah.

– Industrin har börjat bli aktiv nu, det har insett att de andra länderna kommer att göra det här, säger Petri Kemppinen.

Fakta. Direktivet om audiovisuella tjänster

EU-direktivet om audiovisuella tjänster innehåller gemensamma regler för tv-branschen, bland annat förbud för reklam riktad mot barn.

Den senaste versionen av direktivet, från 2018, fångar även in strömningstjänster, bland annat vad gäller bindande kvoter för europeiskt innehåll.

I direktivet krävs minst 30 procent europeiskt innehåll. Det har funnits krav på europeiskt innehåll på tv ända sedan 1989, även om EU-reglerna tidigare var vagare utformade.

Direktivet ger också EU-länderna möjlighet att kräva att strömningstjänster bidrar till nationell tv- och filmproduktion.

Läs mer: Ny upphovsrättslag ska ta kampen mot nätjättarna

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.