Categories
Vetenskap

Farshid Jalalvand: Kommer Elon Musk att ta hand om Mars?

Runt årsskiftet mellanlandade den brittiska rymdutställningen ”Moving to Mars” på Tekniska Museet i Stockholm. Den ämnar ge besökarna en upplevelse av hur ett liv på Mars kan te sig ”inom en inte alltför avlägsen framtid”. Den hypotetiska koloniseringen av den röda planeten affischeras som ”kanske mänsklighetens största äventyr någonsin”. Vem kan motstå ett stort äventyr?

Idén är helt klart upplyftande. Ett gränslöst universum att utforska, en chans för mänskligheten att starta om på ny kula. Mars är den planet i vårt solsystem som mest liknar jorden, så visst är det en naturlig startpunkt för resan. Det finns dock ett par problem för de som önskar terraformera den röda planeten, det vill säga göra den mer jordlik, i syfte att ett större antal människor ska kunna bosätta sig där.

När vi väl löst problemet med kylan får vi rikta vår uppmärksamhet mot vattnet

För det första är medeltemperaturen cirka minus 60 grader – ungefär som den upplevda temperaturen i en skånsk vinter. För att få bukt med det har forskare föreslagit att vi ska släppa ut enorma mängder växthusgaser för att höja medeltemperaturen till mäktiga 6–8 grader, det vill säga som den faktiska temperaturen i en skånsk vinter. Ett klimat man verkligen hade sett fram emot året om.

När vi väl löst problemet med kylan får vi rikta vår uppmärksamhet mot vattnet – eller snarare bristen på det i flytande form på Mars yta. Det finns dock mängder med is på planetens två frusna poler. Tesla-mannen, tillika rymdinvesteraren, Elon Musk kläckte en gång den briljanta idén att atombomba polerna för att smälta isen på Mars. Ja, precis så bisarrt är det: människans grandiosa terraformeringsplan går hittills ut på att släppa ut kolossala mängder växthusgaser och atombomba planeten innan vi ens sätter vår fot där.

Men innan vi löser vattenproblemet måste vi göra något åt lufttrycket på den röda planeten som vid marknivå är en hundradel av det på jorden. Vid så lågt lufttryck kokar och avdunstar vatten med detsamma – till och med saliven på tungan kokar bort. Det verkar som det bästa forskarförslaget för att lösa det är att lotsa ett par ammoniakrika dvärgplaneter från solsystemets utkant och krascha in dessa i Mars (!). Den frisläppta ammoniaken kommer då bilda någon sorts giftig atmosfär som höjer lufttrycket, kanske till beboelig nivå. Sex grader och den ljuva doften av urin – det börjar kännas som Köpenhamns krogkvarter en charmant novemberkväll.

När Mars terraformerats, med ofantliga resurser, återstår dock ett problem som inte är lika lätt att komma runt: oss själva

Men just det, Mars har till skillnad från vår planet inget skyddande magnetfält. Den artificiella atmosfär som vi eventuellt lyckas skapa kommer blåsas bort av så kallade solvindar. Nyligen räknade några forskare ut att det effektivaste sättet att skapa ett magnetfält är att installera en sorts partikelaccelerator på månen Phobos, som lämnar ett spår av partiklar bakom sig när den snurrar runt planeten. Kostnaden för projektet skulle vara, ja, astronomisk. Med tanke på hur villig världen har varit att finansiera det globala klimatarbetet blir finansieringen av ett exponentiellt större projekt på en av Mars månar antagligen en baggis, eller hur?

Nåväl, låt säga att vi ror allt det ovannämnda i land. När vi har fixat kylan, vattnet, lufttrycket och magnetfältet återstår bara några smärre svårigheter som den låga gravitationskraften, den totala bristen på syre, den låga mängden solljus som och den giftiga jorden på Mars. Men kanske går det att komma runt även dessa svårigheter med snillrika metoder.

När Mars terraformerats, med ofantliga resurser, återstår dock ett problem som inte är lika lätt att komma runt: oss själva.

Våra ständiga krig och konflikter, intrig- och fulspel – hade de upphört bara för att vi kom till en annan planet? Naturligtvis inte. Skulle vi som art bli mindre giriga, själviska och kortsiktiga ute i rymden? Självfallet inte. Det kommer finnas ränksmidare på rymdskeppen, maktgalningar på Mars, haverister på himlakropparna. Räknas förresten militära konflikter på Mars som världs- eller inbördeskrig?

Vi bebor redan en planet som är optimal på vartenda sätt och vis. Men vi lyckas inte förvalta det på ett ansvarsfullt sätt. Vad får oss att tro att vi skulle lyckas bättre med äventyret på Mars?

Elon Musk till Mars 2026

Brädspelet ”Terraforming Mars” är ett av de populäraste som utkommit på senare år. I spelet konkurrerar olika företag och organisationer om att bli den starkaste parten på Mars medan den görs jordlik. Ostmarsianska kompaniet, någon?

Storyn i storfilmen ”The Martian” där Matt Damon spelar en astronaut som blir kvarlämnad på Mars publicerades ursprungligen i blogginläggsformat av författaren Andy Weir innan manuset köptes upp av bokförlag och senare filmindustrin.

Elon Musk har utlovat att sätta människor på Mars 2026. Det återstår att se om det blir så, men värdet på hans företag SpaceX stiger i raketfart oavsett: det är i dagsläget uppskattat till 100 miljarder dollar. Det finns med andra ord goda incitament för de som vill sälja in drömmen om Mars till allmänheten.

Här kan du läsa fler krönikor av Farshid Jalalvand

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.