Categories
Världen

”Jag vill inte prata om sånt, kan du inte berätta något roligt i stället?” säger mormor från östra Ukraina.

Jag är född där, i Kharkov i östra Ukraina. I den region som alla pratar om nu, precis där Ryssland rustar. Jag, min mamma och min svenska pappa flyttade därifrån när jag var fem år. Men kvar bor min mormor och morfar.

Jag ringer min mormor och vi pratar lite om allmänna saker. Hon är på jobbet i sin syateljé som i 30 år legat på samma plats på en innergård i ett källarplan.

Jag frågar henne lite försiktigt om vad hon tänker om kriget, säger med gråten i halsen att jag är så orolig.

Hon trutar lite med sina rödmålade läppar, ser jag på mobilen, och skjuter upp de kattformade glasögonen i pannan och svarar:

”Nej, fy vad tråkigt att prata om det där. Jag vill inte prata om sånt, kan du inte berätta något roligt i stället?”.

Jag berättar något roligt som min son har sagt på sistone, mormor skrattar.

Det var samma sak 2014, jag och mamma var så oroliga och ville helst att mormor och morfar skulle komma till Sverige på turistvisum tills situationen lugnat ner sig lite. Men mormor slog ifrån sig och sa: ”nä vet ni vad, jag är född här, detta är mitt hem! Jag kan inte lämna mitt hem”.

Mormor och morfar kommer från samma lilla stad på landsbygden i östra Ukraina och har varit ihop sen nian.

Migrationsverkets hemsida talar dock klarspråk.

Hemma i lägenheten precis bredvid Metalist-stadion i centrala Kharkov sitter min morfar och tittar på tv. Han har varit senil i flera år och är nu mest hemma om dagarna. Knackar på hos grannen ibland om dragkedjan på hans jacka fastnat. När jag var liten var jag hemma hos mormor och morfar varje dag, vi bodde vägg i vägg. När han kom hem från jobbet brukade han alltid säga högt: ”Vems pyttesmå skor är det som står här i hallen?”. Då släppte jag vad jag hade för handen och sprang fram och skrek: ”De är mina – morfar!”. Och så kramades vi.

Jag och min familj, mamma och pappa och lillebror har på något sätt hela tiden haft i bakhuvudet att mormor och morfar kanske skulle kunna flytta till Sverige när de blir skröpliga. Mamma säger: ”Vi behöver ju inga pengar av Sverige för det, vi betalar gärna själva”.

Migrationsverkets hemsida talar dock klarspråk: Avslag.

”Jovan från Serbien har bott i Sverige i tio år och har permanent uppehållstillstånd… Nu har föräldrarna blivit gamla och sjuka och har svårt att klara sig på egen hand trots att Jovan skickar pengar varje månad. Jovan och hans föräldrar önskar att föräldrarna kunde flytta till Sverige och bo med Jovan så att han kunde ta hand om dem….När beslutet kommer får de reda på att de inte kan få uppehållstillstånd för att flytta till Jovan eftersom det har gått för lång tid sedan de bodde tillsammans i hemlandet. Att de nu har fått svårt att klara sig själva är inte tillräckligt starka skäl för att få uppehållstillstånd i Sverige”, står det.

Avslag.

Planen just nu är istället att mamma flyger dit en tid, om situationen blir värre. I värsta fall får hon ta tjänstledigt från sitt jobb i Sverige och kan ta hand om morfar under en tid. Men nu säger vissa flygbolag att de kanske stoppar sin flygtrafik över Ukraina, på grund av risken för en rysk invasion.

Katastrofen är inte här. Mormor är på jobbet och har skickat en bild på sin senaste outfit. För de allra flesta är det bara en vanlig måndag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.