Kategori: Världen

Polisen meddelade i onsdags att den skulle skicka ut sådana formulär till över 50 personer för att reda ut vad som hände vid åtminstone tolv tillfällen på Downing Street, premiärministerns residens, under 2020 och 2021.

Polisen betonar att formuläret blir juridiskt bindande och måste svaras sanningsenligt inom sju dagar.

Boris Johnson har hamnat under enorm press på grund av uppgifterna om att han och hans stab haft fester och kalas – mot då rådande lagar – när pandemin var som värst under 2020 och 2021, ett brott som många britter bötfällts för.

Så sent som i torsdags fick Boris Johnson hård kritik från tidigare konservative premiärministern John Major.

Kina brottas med en demografisk bomb. En allt större andel äldre i befolkningen och låga födslotal riskerar att sätta käppar i hjulet för den kinesiska drömmen om att Kina blir mäktigast i världen.

Nu försöker Kina med morötter och piskor vända utvecklingen för att flera barn ska födas. I veckan kom ett dokument som uppmanar familjeplaneringsmyndigheter att ”intervenera” när ogifta och unga kvinnor vill göra abort. Hur de ska intervenera är oklart och enligt dokumentet är syftet att ”förbättra den reproduktiva hälsan”.

Men mycket talar för att det är ett försök att öka barnafödandet. Att något var på gång framkom redan för fem månader sedan då Kinas regering i ett dokument skrev att ”medicinskt onödiga” aborter bör undvikas.

I de riktlinjer som publicerades i veckan framgår att myndigheterna framöver får i uppdrag att förespråka traditionella värderingar och uppmuntra människor att skaffa fler barn. De ska förstärka rådgivningen till unga angående äktenskap och familj och ”bygga en kultur av att uppfostra flera barn i en familj”. En ny positiv familjekultur runt äktenskap och föräldraskap är målet, enligt flera inhemska medier.

Därmed försöker kommunistpartiet återigen genom social ingenjörskonst bestämma över människors reproduktion. I slutet av 1970-talet ville regimen hålla tillbaka befolkningstillväxten och införde en regel om att en kvinna får skaffa högst ett barn. Det orsakade stor dramatik för många familjer och ledde i vissa fall till tvångsaborter och tvångsadoptioner. En annan följd av politiken var att den skapade ett mansöverskott eftersom många par föredrog en son framför en dotter.

När kurvorna började peka mot en allt äldre befolkning släppte regimen på restriktionerna och tillät först två barn för att sedan höja taket till tre barn. Det har dock inte hjälpt. Kineserna skaffar inte flera barn för det, tvärtom föddes rekordfå barn, 12 miljoner, 2020.

Höga priser på bostäder, krav på privatlektioner och brist på barnomsorg får många att tveka inför att skaffa fler än ett barn.

430 kvadratkilometer skog avverkades i Amazonas i januari, det är fem gånger mer än i januari 2021, enligt preliminära satellitdata. Siffran är den högsta sedan övervakningen inleddes.

Förra året avverkades 13 235 kvadratkilometer skog. Det är den högsta noteringen på 15 år och motsvarar en yta nästan lika stor som Blekinge och Skåne tillsammans.

– Det pågår en kapplöpning att skövla Amazonas, säger miljöforskaren Britaldo Soares Filho till Reuters.

– Med liten risk för bestraffning avverkas skog för att etablera nya rancher. Höga priser på nötkött, soja och andra råvaror har ökat efterfrågan på billig mark.

Bevarandet av Amazonas är avgörande för att bromsa klimatförändringarna på grund av den enorma mängd växthusgas som absorberas i dess träd.

Som en kommentar till skövlingen i januari säger miljöministeriet i Brasilia att jämförelser mellan enstaka månader inte ger den bästa bilden. Regeringen har pressats att stoppa den illegala avverkningen föra 2028, men så här långt har inga förändringar skett i praktiken.

Ända sedan Jair Bolsonaro ställde upp i presidentvalet 2018 har han varit tydlig med att han vill utnyttja naturresurserna i Amazonas. Bolsonaro har bytt ut cheferna på naturskyddsverket och andra statliga institutioner som har i uppdrag att kontrollera den illegala avverkningen. Han har godkänt ett flertal vägbyggen som ökar exploateringen av Amazonas. En av hans hjärtefrågor är att tillåta olika gruvprojekt i regnskogen.

I slutet av förra året gav regeringen tillstånd till sju bolag som arbetar inom guldutvinning i Amazonas. Bolagen använder sig av pråmar som gräver upp flodbäddarna i jakt efter guld. Guldutvinningen hotar nu 23 olika ursprungsfolk som lever i regionen, menar kritiker. Det finns även risk att floder förgiftas när kvicksilver används för att binda guldet. Arbetet pågår dygnet runt och skämmer i väg fisken, som är ursprungsbefolkningens levebröd. Gruset som blir över dumpas på land och blir en steril massa som dödar vegetationen längs floderna.

Brasilien går till val i oktober. Där utmanas Jair Bolsonaro av den tidigare presidenten Lula da Silva.

Läs mer:

Stora klädkedjor kopplas till skövling av Amazonas regnskog

Uppmaningen kommer mindre än ett dygn efter det att USA:s president Joe Biden sagt att alla amerikanska medborgare som befinner sig i Ukraina och Ryssland ska lämna länderna.

Enligt The Guardian kommer det inte att genomföras någon evakuering utan medborgarna rekommenderas att ta sig ut med hjälp av de kommersiella flygbolag som flyger från Kiev.

Tidningen uppskattar att antalet brittiska medborgare i Ukraina är några få tusen och att många av dem kommer att stanna kvar i landet då de har starka band till Ukraina.

Storbritannien har också beslutat att ytterligare skära ned på antalet personer på ambassaden i Kiev.

Också Nederländerna har uppmanat medborgare ”som inte har något viktigt ärende att befinna sig i landet att lämna landet”. Det skriver De Telegraaf.

Under fredagen har USA:s president Joe Biden mött europeiska ledare och Natochefen Jens Stoltenberg i ett digitalt möte som har handlat om situationen i Ukraina. Det finns ännu inga uppgifter om vad mötet resulterade i.

Efter mötet sa Storbritanniens premiärminister Boris Johnson att han fruktade för säkerheten i Europa på grund av situationen i Ukraina.

I mötet deltog ledare från Italien, Polen, Rumänien, Frankrike, Kanada, Tyskland, EU-kommissionen och Europeiska rådet.

– Vi befinner oss i en situation där en invasion kan genomföras när som helst, också under de olympiska spelen, sa USA:s utrikesminister Antony Blinken på fredagen.

Blinkens uttalande upprepades senare av Joe Bidens nationella rådgivare Jake Sullivan.

– Om Ryssland vill ha en diplomatisk lösnig då ska man säga det och visa att man vill det, sa Sullivan som också tryckte på att det som nu händer har svetsat samman Nato och andra länder.

Det råder ingen brist på vitsiga rubriker i sydafrikanska medier efter att president Cyril Ramaphosa på torsdagskvällen meddelat att lagstiftningen ska skyndas på för att uppmuntra industriell odling av cannabis.

– Det är goda nyheter för våra invånare i Östra Kapprovinsen och KwaZulu-Natal, att den stora potentialen i cannabis och industrihampa ska förverkligas, sade Ramaphosa i det tv-sända talet till parlamentet.

Anförandet är något av en höjdpunkt i den politiska kalendern i Sydafrika och kallas för Sona, ”State of the nation address”. Årets upplaga präglades av pandemin och hölls i Kapstadens stadshus.

Ramaphosa, som i december hoppas bli omvald som ledare för det splittrade regeringspartiet ANC, försöker vända på varenda sten för att skapa nya jobb i ett land där över 46 procent – nästan varannan vuxen medborgare – är arbetslösa. Med initiativet hoppas Ramaphosa att 130 000 arbetstillfällen ska skapas i ekonomiskt marginaliserade provinser.

– Denna naturliga produkt, som vårt folk har odlat och skördat av en mängd anledningar, ska nu industrialiseras. Och inte längre bara begränsas till rökning, sade Ramaphosa och förde två fingrar till munnen.

Det var ett av få tillfällen under talet då han fick applåder av vänsterpopulistiska oppositionspartiet EFF:s ledamöter. Initiativet lär ge honom opinionsmässigt stöd i flera läger.

I ett första steg handlar det om att regeringen vill uppmuntra och underlätta för storskalig kommersiell odling av cannabis för medicinskt bruk samt industrihampa för användning i en rad olika produkter. Detta var grannlandet Lesotho häromåret först ut med i Afrika. Sedan tidigare är småskalig odling tillåten i Sydafrika med särskilda licenser. Men regelverket innebär att det kostar miljonbelopp att starta tillverkning.

I Sydafrika spås marknaden kunna omsätta motsvarande 17 miljarder kronor per år. Landet har med god marginal den mest utvecklade jordbrukssektorn i regionen och Ramaphosa hoppas att landet ska ta en ledande position i branschen som växer globalt.

Samtidigt pågår en liberalisering av villkoren för det personliga bruket av drogen, som kom till Sydafrika med indiska handelsmän innan européer anlände på 1600-talet. Varianter av cannabis har historiskt odlats av både ursprungsfolket khoisan samt av vita jordbrukare men drogen har varit förbjuden sedan 1920-talet.

Häromåret slog dock landets författningsdomstol fast att personligt innehav och ”rekreationsanvändande” inte ska vara olagligt, av integritetsskäl. I ett uppmärksammat domslut gav domstolen grönt ljus för drogen om parlamentet inte inom två år förbereder en lagstiftning som säger något annat.

Detta lagförslag är nu under beredning och politikerna ser ut att gå på domstolens linje. Redan har aktivister med advokathjälp startat privata medlemsklubbar som påminner om ”coffee shops” i Nederländerna.

På offentlig plats råder dock fortsatt en striktare linje. I januari ryckte poliser i huvudstaden Pretoria upp manshöga cannabisplantor som odlats på presidentpalatsets mark av en khoisanledare under en flera år lång protest för deras rättigheter. Odlingen låg bara ett par meter från den stora statyn av landsfadern Nelson Mandela.

Fakta. Avkriminalisering av cannabis i Sydafrika

I september 2018 meddelade Sydafrikas författningsdomstol att privat innehav och användning av cannabis inte ska vara olagligt. Dock är det fortfarande olagligt att i större skala sälja drogen.

Den industriella produktionen av industrihampa och medicinsk cannabis är tillåten men regelverket är komplicerat och kräver dyra licenser.

DN

Enligt Folkhelseinstituttets biträdande chef Gunn Peggy Knudsen får myndigheten dagligen ta emot meddelanden från vaccinmotståndare som uppfattas som obehagliga och hotfulla, vid några tillfällen har polisen kallats in då hoten ansetts som allvarliga och handlat om våld och mord.

– Vi värderar yttrandefriheten högt, men vi accepterar inte direkta dödshot, säger Gunn Peggy Knudsen till NRK. Hon vill inte säga hur många fall det handlar om.

Samtidigt har den norska säkerhetspolisen PST registrerat ökad aktivitet bland personer som främjar statsfientliga idéer som kan kopplas till konspirationsteorier kring coronapandemin och massvaccination.

– För många av dessa personer är staten och myndighetspersoner centrala för deras fiendebild, säger PST-chefen Hans Sverre Sjøvold till VG.

PST-chefen är oroad över att det bildas allianser mellan vaccinmotståndare och högerextremister.

– Det vi ser är att det är krafter som förenar sig med högerextrema miljöer, som också i många sammanhang har litet förtroende för staten.

Enligt PST tror många högerextremister att vaccinet är ett verktyg för att kontrollera eller döda stora delar av befolkningen. Det bidrar till att förstärka ett redan stort hat mot myndigheterna.

Säkerhetspolisen anser att det är osannolikt att personer med sådana övertygelser utför ett terrorattentat, men de utesluter inte att våldsamma incidenter kan drabba de som arbetar med att bekämpa coronapandemin.

– Det vi ser i vissa fall är att de här grupperingarna kan ta till våld när de ska markera sin position. Då handlar det om terrorism och då blir det en fråga för oss, säger Hans Sverre Sjøvold till NRK.

I PST:s rapport över hotbilden 2022 framgår att personer med högerextrema förtecken och våldsbejakande islamister utgör det största terrorhotet mot Norge.

Läs mer:

Expert: Svagt genomslag för vaccinmotståndare

Den franske presidenten Emmanuel Macron vägrade ta ett ryskt covid-19 test för att hindra Ryssland från att få tillgång till hans dna, rapporterar Reuters. Det ska ha skett inför ett möte med president Putin i Moskva tidigare i veckan.

Två källor med insyn berättar för nyhetsbyrån att Macron fått kravet att antingen gå med på att göra ett pcr-test utfört av ryska myndigheter och därmed tillåtas sitta nära Putin – eller avböja och tvingas hålla distans till sin ryska motpart.

Det resulterade i att Macron och Putin fick sitta på varsin ände av ett långt bord.

– Vi förstod mycket väl att det innebar att de inte fick skaka hand. Men vi kunde inte acceptera att de skulle få tag på presidentens dna, säger en fransk källa till Reuters.

Kremls talesperson Dmitry Peskov bekräftade på fredagen att Macron avböjt att få testet utfört av de ryska myndigheterna och sa att det inte resulterade i annat än att de två presidenterna fick sitta på sex meters avstånd för att säkerställa Putins hälsa.

Macron tog ett franskt pcr-test innan avresan och ett antigentest i Ryssland utfört av hans privata läkare, berättar en annan fransk källa.

Magnus Lundgren, docent i genetik vid Uppsala universitet, anser att Frankrike agerade korrekt. Dna:t kan ge känslig information om Macron och hans släkt.

– En persons genetiska material är en högst personlig information. Det är själva koden för vem man är och innehåller otroligt mycket information om vem man är släkt med, vad ens ursprung är och vilka sjukdomar man är benägen att få, säger han.

Att inte kunna kontrolla om ens genetiska information hanteras på ett korrekt sätt är en integritetskränkning, menar Magnus Lundgren.

– Det är inte trivialt på något sätt att ta den här informationen. Det är inget som man lättvindligt ger bort. Vem som ska få tillgång till ens genetiska information är en integritetsfråga. Det är något som diskuteras jättemycket inom vården.

Sjukvården i Sverige samlar in genetisk information från patienter men det kräver samtycke och det finns strikta regler för hur informationen får användas och spridas vidare.

Enligt Magnus Lundgren kan den genetiska informationen användas mot president Emmanuel Macron eller Frankrike som land för att skapa sig fördelar i till exempel förhandlingssituationer.

– Det man tänker på är någon form av utpressningssyfte om de hittar någon information som kan ge dem ett övertag på något sätt– en fördel i någon förhandling. Det skulle också kunna användas till att sprida missinformation, rykten och skapa osäkerhet, säger han.

Han ifrågasätter att Ryssland inte respekterar de franska covid-19 testerna.

– Det är märkligt att begära ett ryskt test om man samtidigt inte respekterar samma typ av coronatest som Frankrike själva gjort. Det är någonting politiskt och inte medicinskt, säger Magnus Lundgren.

Läs mer:

Ryssland: Svaret från EU och Nato respektlöst

Macron manar till försiktig optimism

Raif Badawi ingick i en krets unga saudiska intellektuella och skapade några år in på 2000-talet ett forum på nätet, Liberala saudiska nätverket, där deltagarna diskuterade politik och samhällsfrågor.

Han greps i juni 2012, anklagad för att ha ”förolämpat islam”. Ett kompletterande åtal gällde apostasi – att ha lämnat sin tro. Det är ett brott som enligt den saudiska tolkningen av sharia (lagen enligt Koranen) kan innebära dödsstraff.

I maj 2014 meddelades domen: tio års fängelse, tusen piskrapp och böter på närmare två miljoner kronor samt utreseförbud från Saudiarabien och förbud att publicera sig på nätet.

Enligt den muslimska så kallade hijrikalendern som Saudiarabien officiellt använder sig av, har Raif Badawi suttit inspärrad i tio år när den 26 i månaden rajab år 1443 infaller, vilket är liktydigt med den 28 februari i år.

Men det har ännu inte kommit någon bekräftelse på frigivningen från de saudiska myndigheterna, vilket oroar dem som engagerar sig för Raif Badawis fall. Det finns en stark påtryckargrupp för hans sak i Kanada, eftersom Badawis fru Ensaf Haidar och parets tre barn sedan åtta år tillbaka lever i exil i Québec.

– Vi pratar inte om en fullständig frigivning här. Han (Raif Badawi) kommer fortfarande att vara föremål för ett tioårigt reseförbud, och han har också ett kännbart bötesstraff hängande över sig. Därmed friges han till ett fängelse utan murar där han förnekas möjligheten att återförenas med sin familj.

Det säger Irwin Cotler, en kanadensisk människorättsadvokat och tidigare justitieminister som är Badawis internationella ombud.

Raif Badawi har nyligen fyllt 38 år. Han har farit illa av sitt långa fängelsestraff, som till stor del avtjänats i Dhabans centralfängelse norr om hamnstaden Jedda. Fängelset räknas till ett av Saudiarabiens hårdaste och hyser många politiska fångar men även dömda IS- och al-Qaidaterrorister.

Badawis hustru vittnar om att hennes make är både fysiskt och psykiskt skör, men har nekats mediciner och läkarvård i fängelset. Tidvis har han hungerstrejkat i protest mot förhållandena.

I början av 2015 blev Raif Badawi något av en symbol för de primitiva strafflagarna i Saudiarabien, då de tusen piskrapp han dömts till skulle börja verkställas.

Eftersom han inte skulle överleva tusen rapp i följd – tillhygget som används är en vattenindränkt rottingkäpp, tjock som en grov trädgårdsslang – planerade myndigheterna att portionera ut slagen veckovis, femtio åt gången.

Men den internationella uppmärksamheten och upprördheten blev så stor att det blev bara en prygelomgång för Raif Badawi. Därefter inhiberades straffet.

Opinionen för hans frigivning har fortsatt världen över. Våren 2015 ledde fallet Badawi till en diplomatisk kris mellan Sverige och Saudiarabien, sedan Sveriges dåvarande utrikesminister Margot Wallström kallat piskningen av Raif Badawi för ”medeltida”.

Dagens Nyheter har sedan början av 2015 till dags dato varje fredag publicerat en stående notis som påminner om att Raif Badawi sitter inspärrad. Drygt 350 notiser har det blivit hittills.

Fakta. Raif Badawi

Född i en arbetarfamilj och etablerade sig i början av 2000-talet som frispråkig bloggpionjär och nätaktivist.

Drabbades redan 2009 av reseförbud och fick också sina banktillgångar frysta, men fortsatte sitt bloggande fram till juni 2012, då han häktades.

Adopterad av Amnesty International som samvetsfånge år 2012.

Nominerades till Nobels fredspris 2015 och har under fängelseåren fått ett tjogtal utmärkelser av olika internationella organisationer, bland annat Europaparlamentets Sacharovpris år 2015.

Han är gift och har tre barn som i dag är 14, 17 och 18 år. Familjen lever i exil i Kanada.

En tidig måndagsmorgon i slutet av januari möter vi Jawid, Diba och de sex barnen. Detta är dagen de har väntat på i snart ett halvår, dagen då de ska ta sig in i EU.

Jawid petar in ännu en pinne i kaminen. Några av barnen är redan vakna och Diba byter blöjor på ettåriga Sana. Tioårige Arash, som talar lite engelska, frågar på skoj om vi kan ordna en Big Mac.

Alla får order att klä sig varmt. Själv drar Jawid på sig dubbla lager vita sportstrumpor.

Detta krigsskadade hus utanför den bosniska byn Velika Kladusa är ännu en etapp i den långa färden från Afghanistan. Familjen har tagit sig igenom genom Iran, Turkiet, Grekland, Nordmakedonien och Serbien. Ofta till fots, ibland med buss och över Egeiska havet i en ranglig gummibåt. De har bränt alla sina pengar på flyktingsmugglare.

Nu ligger Kroatien, och EU, bara ett par kilometer bort.

Det övergivna huset har varken elektricitet eller vatten. Bara det femton kvadratmeter stora ”sovrummet”, som de delar med en annan familj, är uppvärmt. Resten av huset har stora hål i väggarna som ett minne av 1990-talets bosniska krig.

Ute är det sju minusgrader och en decimeter snö. Barnen kommer ut och borstar tänderna med vatten från en dunk. Jawid packar en stor ryggsäck med det allra viktigaste. Intyget från den amerikanska säkerhetsfirman han jobbade för är med – han vet att det kan avgöra familjens framtid.

Men sovsäckarna får bli kvar i huset.

Migrantströmmen till EU över Medelhavet ökade igen under 2021 till drygt 123000, efter en minskning som till stor del berodde på coronapandemin. Siffrorna är dock bara en dryg tiondel av vad de var under flyktingkrisen 2015. Också antalet som drunknade i Medelhavet ökade i fjol, till 1977, vilket motsvarar mer än fem personer per dag.

Afghaner är bara den femte vanligaste nationaliteten i statistiken, med 11 418 asylsökande i fjol.

De flesta som såg desperationen vid Kabuls flygplats i slutet av augusti – med människor som klamrade sig fast vid flygplan för att komma ut – trodde nog att den siffran skulle vara högre.

Flera västländer, bland dem Sverige, har sedan dess flugit ut afghaner som har arbetat för utländsk militär och västambassader. Även vissa människorättsaktivister, kvinnliga journalister och hbtq-personer har fått hjälp att fly.

Men det är en bråkdel av alla som fruktar för sitt liv och sin frihet i det talibanstyrda landet. Hundratusentals andra har flytt, kanske över en halv miljon. De allra flesta av dem befinner sig nu i grannländerna Pakistan och Iran.

Vägen till Europa är lång, strapatsrik och kan kosta ett livs besparingar.

Dessutom ägnar sig flera EU-länder i dag, till skillnad från 2015, åt illegala så kallade pushbacks. Det vill säga migranter tvingas tillbaka över en gräns de har lyckats korsa utan att få chansen att söka asyl.

Tiotusentals migranter och flyktingar beräknas ha utsatts för pushbacks vid EU-länders gränser bara i fjol.

Grekland anklagas av EU-kommissionen och FN för att ha satt detta i system genom att köra ut migranter på havet och lämna dem där vind för våg. Även Polen, Ungern, Litauen och Lettland pekas ut.

Liksom Kroatien, landet vi skymtar bortom dalen från det övergivna huset.

Här har smygfilmer tagna av journalister och aktivister visat gränspolisens sällsynt brutala metoder. Många som tvingas tillbaka till Bosnien misshandlas med batonger, fråntas mobiler och värdesaker och har ibland knuffats ner i floder. Flera tusen har drabbats, enligt människorättsorganisationer.

Jawid känner till detta. Han är ändå beredd att ta risken.

– Kanske är de mindre stränga mot en barnfamilj, säger han.

Bosnien är ett av Europas fattigaste länder, politiskt och etniskt splittrat och dessutom hårt drabbat av pandemin. Nu har det också blivit del av en rutt för migranter som vill ta sig in i EU.

Landet klarar uppenbart inte av den situationen. Ett par flyktingläger några mil från kroatiska gränsen finansieras till största del av FN, EU och frivilligorganisationer. Lägren omges av sex meter höga stängsel och ligger långt från städer och service.

För hundratals migranter, som Jawids familj, är ett bättre alternativ att ta sig närmare gränsen och sova var man nu kan hitta ett tak över huvudet. Kanske 500 personer finns i området runt Velika Kladusa och lever under liknande förhållanden som familjen, eller värre.

– Behoven är mycket stora. 350 personer sover utanför de officiella lägren bara i vår region, och de behöver mat, hygienartiklar, skor och kläder, säger Husein Klicic, ordförande för Röda korset i kantonen Una Sana i nordligaste Bosnien.

Han berättar att team från organisationen kör runt dagligen och delar ut 200–300 lunchpaket samt kläder och skor vid behov. Jawid fick sina sportstrumpor vid en sådan utdelning.

DN träffar flera andra migranter i området. Många är pakistanier – med mycket små chanser att få asyl i Europa – men en del kommer också från Afghanistan.

Flera vi talar med har drabbats av pushbacks. Men de ger inte upp. 18-årige Abbas Khan säger att han har försökt korsa gränsen 35 gånger under två år i området. 26-årige Jasvah Singh har gjort 16 försök på åtta månader.

De två har slagit sig ihop med några andra män som har kommit hit efter dem, afghaner och pakistanier i olika åldrar. Huset de har slagit sig ner i är om möjligt ännu mer fallfärdigt än det Jawids familj har hamnat i. Jasvah lagar mat över en eld de har tänt i ett hål i golvet. Stämningen är inte på topp.

En av de andra männen, Mohammed Ali, berättar vad som hände för ett par dagar sedan.

– Mitt i natten kom några killar och rånade oss med kniv. Det var åtta afghaner. De tog fyra mobiler, fyra powerbanks och 50 euro.

Inte bara gränspoliserna är farliga. Också andra flyktingar kan utgöra ett hot. Mohammed kallar dem ”Ali Babas” efter sagan om de 40 rövarna ur ”Tusen och en natt”.

Jawid, Diba och alla barnen har gjort sig färdiga och är redo att gå. Jag känner på Jawids ryggsäck, den väger säkert 25–30 kilo. Men han tar också yngsta dottern Sana på axlarna.

Humöret är förvånansvärt gott. Inget av barnen gnäller över något, fast de har väckts i gryningen och knappt fått någon frukost. Kanske har de härdats av fem månader på vägarna. Eller så är de bara ovanligt väluppfostrade.

Vi skämtar om att våra egna barn kanske skulle ha klagat på dåligt wifi. Men Jawid och Diba verkar inte förstå vad vi menar.

Så bär det iväg på snöklädda småvägar. Ett par, tre kilometer över fält och genom skogar. Efter den sista bondgården möts vi av en skylt med texten ”statsgräns Kroatien”. Där står en gammal skördetröska som blockerar vägen. Men inga vakter syns till.

Familjen vänder sig om och vinkar. Det är det sista vi ser av dem.

Två dagar senare ringer Jawid, bubblande av glädje. Familjen befinner sig i Zagreb, berättar han. De ska sitta i karantän i tio dagar. Några gränspoliser såg de aldrig till, i stället fick de åka buss till en uppsamlingsplats.

Nu är målet nära, känner Jawid. Han vill ta familjen till Tyskland. Fast egentligen är det för tidigt att ropa hej, eftersom Kroatien inte ligger i schengenområdet med öppna gränser. För att ta sig dit måste familjen korsa ännu en gräns, till Slovenien.

Migrantströmmen till EU ökar igen

123 318 migranter anlände under 2021 till Europa över Medelhavet, främst till Italien, Grekland och Spanien. Det var en ökning på 29 procent jämfört med 2020.

Rekordåret 2015 kom 1 032 408 personer via dessa rutter.

Antalet döda och saknade ökade under 2021 med 41 procent, till 1 977.

Den vanligaste nationaliteten bland dem som anlände var tunisier. Afghaner kom först på femte plats bland nationaliteterna.

Källa: IOM

Och klarar de detta återstår det att se om hans arbete för amerikanerna i Afghanistan räcker för att ge honom och familjen asyl

Men allt detta bryr sig inte Jawid om just nu. Han undrar om Paul Hansen kan skicka bilderna han tog på barnen.

Senare samma dag smsar vi Mohammed – från gänget som blev rånade – och frågar hur det är med honom och de andra.

”Tack och lov är jag oskadd. Men i går kom samma killar tillbaka. De tal allt vi hade kvar och brände ner hela huset”, skriver han.

Läs mer:
Flyktingar på väg in i Europa: ”Vi vill absolut inte till Sverige”
Pengarna sinar och kontakten med hemlandet är bruten – men Afghanistans man i Sverige vägrar att ge upp

I tre dagar har trafiken på Ambassador Bridge blockerats av lastbilar. En del av fordonen ingår i protesterna mot Kanadas covidrestriktioner. Andra har helt enkelt fastnat i bilköerna på vad som är Nordamerikas mest trafikerade gränsövergång.

Transporterna till Kanada har stoppats helt, medan det går en viss trafik till USA. Även andra överfarter har drabbats av betydande förseningar.

Stockningarna och stoppen riskerar att få stor betydelse.

En fjärdedel av handeln mellan Kanada och USA går via bron mellan Detroit och Windsor.

Bilindustrin har redan tagit skada, med produktionsstörningar på Chryslers och Fords fabriker. Ledningen för de kanadensiska fordonstillverkarnas förbund beskriver blockaderna som ett hot mot redan bräckliga leveranskedjor, som satts under press i pandemin.

Lastbilsprotesterna började med en konvoj till Kanadas huvudstad Ottawa i slutet av januari. Förarna ville visa sitt missnöje med kraven på vaccineringar för den som vill passera gränsen mellan Kanada och USA. Sedan dess har demonstrationerna vuxit till en bredare protest mot tvångsåtgärderna i pandemin och mot Kanadas premiärminister Justin Trudeau och hans liberala regering.

Polismyndigheterna uppmanar demonstranterna att lämna gatorna, eller ta risken att gripas och föras bort med tvång. Även toppolitikerna skärper nu tonen.

Trudeau, som fick förnyat förtroende av väljarna så sent som i september förra året, hävdar att de ”oacceptabla” demonstrationerna skadar både ekonomin och demokratin.

– Vi måste göra allting för att få ett stopp på detta, sa han i parlamentet i Ottawa på onsdagen.

Jen Psaki, pressekreterare för USA:s president Joe Biden, meddelar att Vita huset följer situationen noga.

Även i USA planeras lastbilskonvojer mot huvudstaden Washington.

Det finns en politisk sprängkraft i vaccindebatten.

Frågan är om toppolitikerna kan backa från några av restriktionerna.

Regionala ledare markerar nu att de vill lätta på de hårda kraven.

De kanadensiska provinserna Alberta, Saskatchewan, Quebec och Prince Edwards Island mildrar restriktionerna. Även Nova Scotia och New Brunswick planerar att ta bort vissa av pandemikraven.

Den kanadensiska dagstidningen Toronto Star citerar Albertas konservativa provinsledare Jason Kenney, som säger att restriktionerna har lett till en fruktansvärd splittring.

– Nu är tid att börja leva med covid, säger Kenney, som valde att avskaffa covidpassen för till exempel restaurangbesök för några dagar sedan.

–Vi kan inte leva i ett undantagstillstånd för evigt. Vi måste börja läka.

Läs mer:

Karin Eriksson: Lastbilsprotesten har politisk sprängkraft